Conscientia
Källor till metoden
Conscientiametoden skapades i en process som började på 1980-talet. Den har sitt ursprung hos olika tänkare, forskare, författare, aktivister och vanliga människor. Här finns några tankar och tolkningar som har påverkat oss:
Hippocrates (Grekland, ca 460-370 f.Kr.), ansedd som läkekonstens fader, sade att hälsa är människans inre harmoni och harmonin mellan hen och hens omgivning; att vara hälsosam innebär att bli medveten om sina konflikter och leva enligt naturlagarna. Nästan samma idé uttrycktes av François Voltaire (Frankrike, 1694-1778): ”Medicinens konst är att lugna patienten, så att naturen kan bota sjukdomen.”
Sokrates (Grekland, ca 470-399 f.Kr.) trodde att sanningen existerar inom individen. Filosofens roll är att fungera som barnmorska, som hjälper till med att föda kunskap (medvetenhet) genom en dialog baserad på frågor. För Sokrates är den grundläggande frågan om livet ”Känn dig själv”.
Fjodor Dostojevskij (Ryssland, 1821-1881) skriver att den rättfärdiga människans handling är mycket mer komplicerad och tvetydig än vi kan förstå. Människor har förmåga att livnära sin själ med de högsta ideal och med de mest perverterade avsikter samtidigt, och tro på sina goda avsikter. Han skrev också att utan ett rent hjärta finns det ingen ren medvetenhet. Vi vet mycket enbart genom känslan, och utan att märka det intellektuellt. Sanningen kommer inte från utsidan till oss, men inifrån oss själva.
Anton Makarenko (Ryssland, 1888-1939), den ryska pedagogen som var inspirerad av Maxim Gorki (Ryssland, 1868-1936). Han utvecklade en egen linje av utbildning och pedagogik. Han betonade att det är skadligt för barn att leva och anpassa sig till ett liv i overksamhet och utan syfte. Han grundade kolonier för unga brottslingar med principer om behandling utifrån kärlek, respekt, tydliga regler, samarbete och demokrati. Denne ryss gav barndomen en röst med hänsyn tagen till de ungas känslor. De gavs också rätten att kommentera och diskutera sina egna behov.
Aristoteles (Grekland, 384-322 f.Kr.) beskrev Gud som ren handling, det vill säga oändligt intensiv handling (skapelse) i godhet, sanning och skönhet – i kärlek. Judendomen, kristendomen och islamismen säger att människan är skapad till Guds avbild. Människan är sig själv när hen handlar kärleksfullt. Augustinus (romerska riket, 354-430) ansåg att det onda är frånvaron av Gud. Det onda existerar inte i sig självt.
Enligt Platon (Grekland, cirka 428-348 f.Kr.) kan vi inte lita på våra tankar, men vi kan lita på vad förnuftet säger oss, eftersom förnuftet är detsamma för alla människor. Hans insikt sade att människor har kontakt med den universella sanningen, som har någon form av etisk mening, vilken han kallar förnuft.
Sören Kierkegaard (Danmark, 1813-1855), liksom Karl Jaspers (Tyskland, 1883-1969), sade att människans existens definieras av något som går utöver det ändliga, konkreta livet. Människor hänför sig till sig själva genom deras förhållande till den transcendentala (metafysiska) kroppen. Existentialismen anser att människan är fri att välja, hon är ansvarig för sina val och känner av dess verkan på olika nivåer. Det etiska sinnet, medvetandet, finns för att få oss att se våra intentioner och felaktiga val. Alla val har ett mål i det metafysiska, det vill säga bortom den materiella existensen, i livet efter döden. Essensen existerar i sig, existensen är en förvrängning, en följd av de mänskliga valen.
"Det främsta målet med utbildning är att skapa människor som kan göra nya saker och inte bara upprepa vad andra generationer har gjort."
Jean Piaget
Logoterapi (eller existentiell analys) syftar, enligt grundaren Viktor Frankl (Österrike, 1905-1997), i huvudsak på ansvar. I sin bok Gud och det omedvetna – psykoterapi och religion, skriver han att existensen är ett liv under ansvar. Enligt hans mening: i psykoanalysen är det viktigt att den metafysiska dimensionen medvetandegörs. Det mänskliga behandlas som något som inte bestäms av instinkter, men som något ansvarigt. Den omedvetna religiositeten skulle innebära att vi alltid, omedvetet, söker Gud, därför att vi redan har ett omedvetet förhållande till Gud. I motsats till detta skriver Sigmund Freud (Österrike, 1856-1936): ”Religion är allmänmänsklig tvångsneuros.” Han skrev också: “Psykoanalysen är i sin essens en kärlekskur.”
Poängen i tvångsneuros är att personen vill gå över sin kapacitet som en varelse. Ju mer omfattande en idé är, desto svårare är det att förstå den. Den oändliga idén kan inte förstås av en ändlig varelse. Här slutar vetenskapens och vishetens förmåga, som Blaise Pascal (Frankrike, 1623-1662) sade: ”Hjärtat har sina skäl som förståndet aldrig kommer att förstå.” Varje situation är en kallelse som vi måste lyssna till och hörsamma. Även i en hopplös situation, finner människor mening.
Emmanuel Swedenborg (Sverige, 1688-1772): Kärlek och visdom är ingenting värda om de inte översätts i handling. De är bara fantasier och blir inte verkliga förrän de kommer till nytta. En liten eld släcks av en storm, medan en stor eld tilltar. En svag tro försvagas inför svårigheter och katastrofer, medan en stark tro förstärks av dem.
Enligt Albert Einstein (Tyskland, 1879-1955) är skolans mål att väcka medfödda talanger och nyfikenhet hos individen, och att utveckla en ansvarskänsla gentemot andra människor. Han kritiserade skolan för att istället skapa konkurrensmentalitet hos individen, liksom i samhället i allmänhet där vi lever. Människan måste bedömas i enlighet med sin förmåga att ge, snarare än vad hen lyckas åstadkomma åt sig själv.
Einstein argumenterar vidare att det värsta av allt i det nuvarande utbildningssystemet, är de metoder för att skapa rädsla, det maktspråk och den auktoritet som används i skolorna, och som påverkar glädje, etik, det sociala och särskilt det psykologiska. Det eliminerar studentens självförtroende och producerar en undergiven individ. Som hjälpmedel för utbildningsidéer betonades glädjen. Han sa att lärarens uppgift var att väcka arbetsglädje och kunskapstörst, en motor för kreativiteten, som därmed kan skapa medel för kollektivets bästa. Den viktigaste motivationen är arbetsglädjen, tillfredställelsen med de erhållna resultaten och vetskapen om värdet av dessa resultat för samhället.
Einsteins tänkande är likt Paulo Freires (Brasilien, 1921-1997) för vilken alfabetisering samtidigt måste vara formandet av social medvetenhet. Eleverna ses som aktiva varelser, där utbildning endast kan ske i en dialektisk interaktion, i en interaktiv process. Den studerande måste förstås utifrån sina kulturella rötter, vid den tidpunkt och i den miljö där hen lever. I neoliberal kontext betraktas ojämlikhet som något positivt och naturligt, vilket återspeglar det förtryck som neoliberalismen upprätthåller som en del av kulturen. Den brasilianska pedagogen konstaterade att förtryckta människor själva blir förtryckare.
Enligt psykoanalytikern Norberto Keppe (Brasilien 1927-) är ondska konsekvensen av negationen av det goda. Det onda existerar inte i sig, men behöver det goda för att existera. Keppe utarbetade praktiska begrepp för att beskriva hur människan förvränger och förnekar verkligheten, såsom censur, megalomani och perfektionism (teomani), avund och inversion. Keppe skriver: ”Om människan erkänner att hen har eller är något värdefullt, känner hen sig skyldig att ta hand om och utveckla detta.” Han fortsätter med att säga att människans stora problem inte är en brist på självkännedom, men sina försök att undvika den. Eftersom människan till sitt väsen är god, kommer hen bara att känna sig förverkligad genom att göra det goda.
Erich Fromm (Tyskland, 1900-1980) integrerade Karl Marx samhällskritik (Tyskland, 1818-1883) med Freuds psykoanalys till en ateistisk mysticism. I grund och botten, både i den auktoritära kommunismen och i den så kallade fria kapitalismen, som drivs av en byråkratisk klass av professionella politiker och kapitalägare, har båda materialistiska uppfattningar.
Fromm konstaterar att det är nödvändigt att decentralisera arbetet och statsapparaten för att tilldela dem humana proportioner. I ekonomiska termer behöver vi en gemensam förvaltning av alla som arbetar i ett företag, som tillåter aktivt och ansvarigt deltagande. Exploateringen av människan, genom andra människor, måste avskaffas och ekonomin måste bli en agent för mänsklig utveckling.
Sjuksköterskeskolan i Halland, Sverige, skriver i sin introduktion: ”Människan är god till sin natur, ärlig och kreativ.”
“Allt jag ser hos andra finns också hos mig själv på något vis.”
Conscientia